Bustidningen

För dig som vill få veta lite - annat…

Så var det då… (20 april 2016)

Ingen kan väl ha undgått att se att jag igen har "snöat in" på ämnet - skolor.
Men vid frukostkaffet fick jag en lite lust att vilja berätta lite från min egen skoltid. Som jag gillade starkt - men som kanske kan ge lite perspektiv på dagens skolvärld…

Platsen är Korsängsskolan i Västerås. Klass 4.
Medagerande är jag och magister Sillén.
Att jag fetmarkerar ordet magister gör jag för att Sillén var en tuffing - en hårding inte det minsta "frökenaktig". Det - får du tyda hur du vill.
Men jag gillade honom starkt.

Sillén och jag hade våra duster, för redan som liten Gök, var jag en ifrågasättande retsticka. Vilket under en lektion fick det att brista för magistern som kom rusande ner till min bänk och grabbade kraftigt tag i min högra axel. Jag är fortfarande smått nyfiken på vad han (egentligen) skulle ha gjort sedan - OM inte - det kraftiga taget gjort att jag därför bröt nyckelbenet.

Det är egentligen inte detta som är den viktiga punkten i vad jag vill komma fram till utan se det mera som en bakgrundsinformation. Liksom att fru Sillén var skolsköterska på Korsängsskolan och jag bums fick snabb behandling.
Inte heller spelar det någon roll att jag inte brydde mig det minsta om denna lilla malör. I alla fall inte på annat sätt än att jag under ett par veckors tid kände mig högst märkvärdig där jag stoltserade runt i min Mitella.
Såg himla tufft ut - tyckte jag.
Mindre kul var att jag ett tag inte kunde vara med grabbgänget och spela fotboll.

Vad jag kan minnas - ingen uppståndelse av något slag - efter någon vecka blev jag och min bussiga mamma hembjudna till familjen Sillén, där jag fick saft och bullar och spela på deras fina piano.
Vad de vuxna pratade om har jag ingen aning om. Men de verkade ha trevligt.
Därmed ansågs väl denna lilla malör överspelad - kan jag tänka mig.
En Anmälan? Kränkt - jag?
Men hallå vakna dummer - jag berättar ju om goda tider för Sveriges elever. Förresten var inte ordet kränkt uppfunnet på den tiden.

Med viss obehaglig rysning försöker jag föreställa mig vad som skulle ha hänt i dag om någon liknande händelse t ex drabbat en elev på Slottsskolan.
Ett sådant rabalder det skulle bli, skandalskriverier i Kuriren med glödande kommentarer - och så hela det vanliga offentliga eländes drev som skulle drabba en sådan lärare.
Det är därför jag skrev ordet obehaglig här ovan.

För egen del skulle jag ha bjudit denne lärare på en lyxig långresa.
Som ett sent erkännande till magister Sillén. (Och antagligen också för att jag tillhör dem som kan tänka mig att tillåta att "viss skolaga" återinförs för att stärka lärarnas auktoritet i klassrummen)
Nåväl, Sillén - en magister som till slut lyckades dunka i mig visst vett - men också en förståelse för att "kunskap är ingen tung börda att bära på".